Några foton.
Se kort på mina kajvänner, och mera om dem, nedanför.


   
       Taget med självutlösare 1998.


  
Ransjön

   
 
Från vallgravarna i Fredrikstads gamla stadsdel. Då min mor och far var separerade två år bodde morsan, syrran och jag i den pittoreska fästningsbyn.


 



Jag tog mycket naturfoton förr, då jag hade möjlighet att ta mig ut. De två över är från 2004. Det bredvid är kanske från kring 1990. Digitalfotot under tycker jag har lite impressionistiskt måleri över sig.



Kajorna jag matar, och några andra fåglar



 

Bilderna över:
Sensommaren 2017 filmade jag något nedanför då Spjuverlingen hoppade in framför kameran två gånger. Jag har matat den sedan dess.
Se videon bilderna är tagna ur:
Kajmatning på vinden

Kolla hur ledsen måsen ser ut. Fåglar visar känslor som vi.
Under häckningen 2018 har det visat sig att i de tre paren jag matat är Spjuverlingen, Hoppelingen och Enbenelingen alla hanar.


"Tänker du mata måsen också?!"                  



 
    
Kajor är trogna. Honan lämnar inte sin enbente make.



Papperet som kajan i videon har måste vara till boet. Att torka näbben efter att ha ätit är, liksom att rengöra sig, en "jag-hör-hemma-här-signal". Det händer att någon kaja låtsats vara den som hör hemma här. De lyckas lura mig ibland. De ser vad de jag matar gör och härmar "beteendevarumärket" jag belönar. T.v. är Hoppelingen, men det har varit ett par Hoppelingar före den. - Hoppar när jag kastar brödbiten. (Hoppelingen nedanför på sidan fångade brödet jätteskickligt i luften.) Jag känner igen Hoppelingen på hur han kurar ihop sig och tar sats medan den tittar rakt på mig. Så han behöver inte göra hoppet längre nu.
Spjuverlingen gör en markering för mig för att jag skall känna igen att det är den. Han tar brödet, lägger ner det igen, tar upp det igen och ner igen. Så några gånger. Ibland visar han också att han kommer för sällskapet och inte bara brödet.
De tre kajorna kommer igen med makarna efter häckningen.
8/12 -18: Jag har nu matat dessa tre kajpar snart 1½ år.

 
 
I detta tal säger Auguste von Bayern bl.a. något jag själv förstått, nämligen att kajor har "theory of mind". Autistiska barn saknar t.ex. "theory of mind". - Kan inte ta den andras perspektiv.
Jag kan se att Spjuverlingen förstår att jag ibland har svårt känna igen honom. Om jag nån gång matar en annan, som jag tror är honom, eller tvekar i att känna igen honom, gör han den där plocka-upp-och-släpp-ner-markeringen flera gånger för att visa att det är honom. När det funkar smidigt gör han den inte.



 
Sometimes a bird feels the Bern.
   

Portland(ia): "Put a Bird on it"
5/3 -17: Fann just en närbildsvideo
på sparven: Birdie Sanders
Kajan var speciell. Den insisterade på att hoppa mot mig och fånga brödbiten i luften.

Hoppelingkaja och politisk sparv.
   

Se fågelvideon med Bernie Sanders.
Fann vad Naom Chomsky sagt om honom: "Bernie Sanders is an extremely interesting phenomenon. He's a decent, honest person. That's pretty unusual in the political system."







Jag satt kanske 30 meter i från denna duva och tittade på den. Tänkte att jag skulle vilja titta närmre. Då jag såg bort en sekund var den plötsligt borta. Jag satt vid en björk vid älven. Plötsligt kom den ner från över älven och satte sig på en gren rakt över mitt huvud. Den var nyfiken på mig också, för den satt och tittade ner på mig länge, och jag på den. Då den vände ryggen började jag fota den. Sen flög den ner bredvid mig, så jag fick korten över. Men den skrämdes av fotoklicken. Annars hade den kanske flugit och satt sig i knäet på mig.

       Denna undrar varför gräset är alldeles uttorkat denna sensommaren.


 




©Torger Berstad | www.lanterna.nu